strömmande tankar
Ibland, är man själv. Jag hatar vara själv. Jag sover själv idag, fast jag sover inte.. Man får sån reality check . Jag älskar mitt liv. Men ibland så ja jag vet inte , när man tänker det stora hela. Jag blev gravid när jag var 16, jag fick barn, blev ensamstående och flytta hemmifrån när jag var 17 år och när man bara tänker så, så saknar jag mina föräldrar nått så fruktansvärt. Och man tänker ibland vilken drastisk dramatisk stor jävla förändring mitt liv gjorde på nästan mindre än ett år och ibland hinner det liksom ikapp en som en stor bomb som bara släpps på en, har inte tid att tänka och känna efter i vanliga fall, vilket är rätt skönt för jag lever oftast i nuet och folk kan säga att dom gör det men när man lever i nuet och man verkligen känner det i kroppen vilket jag gjort senaste tiden så är det en helt otrolig känsla. Man sover aldrig längre än till 9 kanske 10 en helg om man har tur, upp 6 varie vardag och fixa sig fixa barn lämna dagis gå i skolan hem leka busa göra mat städa umgås / läxor träna det är alltid något på gång, ja trivs i det, har alltid varit rastlös och jag gillar när det händer Saker, men så den kvällen man ligger ensam i sin säng så bara bam, hej tankar. Så lever man helt plötslig i en tid som är förgången och man inser hur onödigt det är, jag ska säga godnatt och imorgon är en ny dag och den dagen ska jag leva utan att tänka på igår eller imorgon jag ska bara leva. Godnatt <3
