allt om att vara föräldrer i mina ögon
S - hej, du verkar vara en sjukt go tjej!
jätte söt son har du också,jag har själv en dotter på snart 5 månader. läser din blogg & gillar den starkt! kram
taaack så jättee mycket, det värmer :D <3
okej, fick lite idér igår om vad jag skulle skriva om, min kompis var här igår och hon fråga mig hur det helt ärligt var att vara föräldrer, att hon visste att hon var en bra faster, när hon passa sin brors son gick dom på lekplats och ja gjorde massa roligt men hon trodde aldrig hon skulle orka det varie dag, mitt svar var bara "det gör man inte heller." Det var som jag skrev en gång "när man är förälder är man ingen superhjälte, vi orkar inte mer än någon annan gör, det som skiljer oss åt är att när vi inte orkar mer så gör vi det ändå".
många som bloggar om sitt föräldrarskap osv tänker nog inte på att vi bara skriver om det underbara och roliga, alla vill ju faktiskt framstå som den perfekta föräldern som alltid är glad och full med energi, men något som existerar inte, tror alla någongång bara har velat kasta sitt barn i sängen stänga dörren och gå där ifrån och sätta i öronproppar, eller velat att deras barn bara ska sova hela dagen eller vad som helst för man Orkar.Inte! men som sagt, man gör det ändå. min kompis fråga "men vad gör man när man inte orkar?" jag svara enkelt "man fortsätter ändå och så hoppas man på att nästa dag blir bättre" . haha det är så simpelt egentligen. Jag tror att 1/3 del av alla dagar som man är föräldrar så pallar man inte alls, och alla föräldrar har ungefär desamma önskan, en underbar natt sömn utan ett barn som väcker en innan klockan 9 på morgonen, 1 extra timmes sömn är värt guld!
kan säga som så, att dom sista veckorna i min föräldrar ledighet gjorde inte liam annat än att klättra på mina ben dra ner mina byxor och gnälla, jag. ville. dö. det var skit jobbigt eftersom jag samtidigt ville njuta av mina sista mamma dagar, de gick inte så bra haha. Jag är dessutom ensamstående (på heltid!) , i en 90 kvm lägenhet och är väldigt "renlig" av mig, vill ha det snyggt och städat, good luck! det kan jag fet glömma, städa halva lägenheten ena dagen halva andra dagen och sen börjar man om på nytt..
alla måste ha överseende om man ska göra något, jag kan sakna de där spontana, nu får man planera, allt! Jag är otroligt glad över hur accepterande Joachim är, sen träffar han inte liam så jätte mycket, mitt val eftersom jag inte vill att det ska bli jobbigt för Liam om jag och Joachim skulle göra slut, sen måste jag ju också ha överseende för mina kompisar, och för joachim, om han txe vill ut och träffa kompisar klockan 8 på kvällen så är det bara acceptera att jag kan inte följa med så är det bara, och han får acceptera att jag inte kan följa med, men tjaaa, de stör inte mig jätte mycket. Jag kan aldrig ligga och morgonmysa, men de finns lösning till det med, när liam somnar om för sin förmiddags lur kryper jag ner och gosar med Joachim lite ;) sen har jag redan accepterat tanken att det kan komma en dag när Joachim känner att han inte orkar mer pga att jag har barn, och det är så det är, det Är annerlunda att vara tillsammans med en tjej med barn, man blir inte "styvpappa" man blir ingenting mer än en pojkvän, Men, jag kan inte göra allt de där som en vanlig flickvän hade kunnat göra, det blir inte jätte mycket "ensam tid" (nu har jag tur för liam somnar klockan 7 på kvällen) Jag vet inte riktigt hur det är för honom eller för någon annans pojkvän/flickvän, men det är ju lite så att kärleken till sitt barn är så otroligt stark så ingen annan människa kan få 100% av den person de är tillsammans med, och de kan jag tänka mig kan vara lite jobbigt,
men hur jobbigt där än kan vara ibland, så sitter jag och tittar på liam och säger "mitt barn, fan vad han är söt, fan vad jag älskar honom", varie dag. det finns inget finnare, underbarare än sitt eget barn <3
jätte söt son har du också,jag har själv en dotter på snart 5 månader. läser din blogg & gillar den starkt! kram
taaack så jättee mycket, det värmer :D <3
okej, fick lite idér igår om vad jag skulle skriva om, min kompis var här igår och hon fråga mig hur det helt ärligt var att vara föräldrer, att hon visste att hon var en bra faster, när hon passa sin brors son gick dom på lekplats och ja gjorde massa roligt men hon trodde aldrig hon skulle orka det varie dag, mitt svar var bara "det gör man inte heller." Det var som jag skrev en gång "när man är förälder är man ingen superhjälte, vi orkar inte mer än någon annan gör, det som skiljer oss åt är att när vi inte orkar mer så gör vi det ändå".
många som bloggar om sitt föräldrarskap osv tänker nog inte på att vi bara skriver om det underbara och roliga, alla vill ju faktiskt framstå som den perfekta föräldern som alltid är glad och full med energi, men något som existerar inte, tror alla någongång bara har velat kasta sitt barn i sängen stänga dörren och gå där ifrån och sätta i öronproppar, eller velat att deras barn bara ska sova hela dagen eller vad som helst för man Orkar.Inte! men som sagt, man gör det ändå. min kompis fråga "men vad gör man när man inte orkar?" jag svara enkelt "man fortsätter ändå och så hoppas man på att nästa dag blir bättre" . haha det är så simpelt egentligen. Jag tror att 1/3 del av alla dagar som man är föräldrar så pallar man inte alls, och alla föräldrar har ungefär desamma önskan, en underbar natt sömn utan ett barn som väcker en innan klockan 9 på morgonen, 1 extra timmes sömn är värt guld!
kan säga som så, att dom sista veckorna i min föräldrar ledighet gjorde inte liam annat än att klättra på mina ben dra ner mina byxor och gnälla, jag. ville. dö. det var skit jobbigt eftersom jag samtidigt ville njuta av mina sista mamma dagar, de gick inte så bra haha. Jag är dessutom ensamstående (på heltid!) , i en 90 kvm lägenhet och är väldigt "renlig" av mig, vill ha det snyggt och städat, good luck! det kan jag fet glömma, städa halva lägenheten ena dagen halva andra dagen och sen börjar man om på nytt..
alla måste ha överseende om man ska göra något, jag kan sakna de där spontana, nu får man planera, allt! Jag är otroligt glad över hur accepterande Joachim är, sen träffar han inte liam så jätte mycket, mitt val eftersom jag inte vill att det ska bli jobbigt för Liam om jag och Joachim skulle göra slut, sen måste jag ju också ha överseende för mina kompisar, och för joachim, om han txe vill ut och träffa kompisar klockan 8 på kvällen så är det bara acceptera att jag kan inte följa med så är det bara, och han får acceptera att jag inte kan följa med, men tjaaa, de stör inte mig jätte mycket. Jag kan aldrig ligga och morgonmysa, men de finns lösning till det med, när liam somnar om för sin förmiddags lur kryper jag ner och gosar med Joachim lite ;) sen har jag redan accepterat tanken att det kan komma en dag när Joachim känner att han inte orkar mer pga att jag har barn, och det är så det är, det Är annerlunda att vara tillsammans med en tjej med barn, man blir inte "styvpappa" man blir ingenting mer än en pojkvän, Men, jag kan inte göra allt de där som en vanlig flickvän hade kunnat göra, det blir inte jätte mycket "ensam tid" (nu har jag tur för liam somnar klockan 7 på kvällen) Jag vet inte riktigt hur det är för honom eller för någon annans pojkvän/flickvän, men det är ju lite så att kärleken till sitt barn är så otroligt stark så ingen annan människa kan få 100% av den person de är tillsammans med, och de kan jag tänka mig kan vara lite jobbigt,
men hur jobbigt där än kan vara ibland, så sitter jag och tittar på liam och säger "mitt barn, fan vad han är söt, fan vad jag älskar honom", varie dag. det finns inget finnare, underbarare än sitt eget barn <3
Kommentarer
Postat av: Sanna
Du har så rätt i det där med att hur man orkar när man är förälder. För när det kommer något och man egentligen bara har lust att lägga sig på kudden mer öronproppar i öronen för att slippa höra, så gör man det som krävs ändå för att ens kärlek till ens barn är starkare än något annat t o m allt skrik, trots och allt annat som uppleves som jobbigt.
Kram Sanna
Postat av: Lina
Du har så rätt! Jag är inte ensamstående själv, men ändå känner jag exakt igen mig eftersom att sambon är borta från morgon till kväll så jag ändå är ensam hemma hela dagarna. Jag känner på flera sätt att jag knappt vågar skriva om de dåliga dagarna på min blogg eftersom att de fanns så många åsikter och fördomar om att vi valde att skaffa barn tidigt. Det är långt ifrån alla dagar som man verkligen orkar med allt, men man kämpar på ändå så gott man kan för den största kärleken man har i livet (: Mycket bra skrivet!
Trackback
